en tontråd

18 nov 2013 14:31
Ibland. När jag är på väg hem, åt mitt håll, på min perrong. I blåsten under lysrörsskyddet som hänger & slår. Eller en vanlig mulen eftermiddag. Då står han på andra sidan, vid det södergående spåret. Som leder 7 mil bort. Fången som vägrade sitt vapen, som svalde noter & hungerstrejkade. Din bästa vän. Han läser i en bok, lutad mot en stolpe, djupt försjunken. Jag tittar så länge jag kan för att få en glimt av hur han dras tillbaka till nuet ur berättelsen, när tåget kommer. Men det händer inte. Han är ett sagoväsen. & läser han inte, så spelar han på sin flöjt. I blåsten under lysrörsskyddet som hänger & slår. Eller en vanlig mulen eftermiddag. Där kommer tonerna dansandes över spåren. Det är så vackert. Lika vackert som när du spelade för mig på väg hem den där sena kvällen. När du följde mig. Ner för backen under stjärnorna i bitande novemberkyla. & jag är tacksam över att få återuppleva det.

claudine

34 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»