söndag

12 sep 2010 13:14
Det blåser ute, hösten har kommit någon gång under veckan när jag har gömt mig inomhus. Björkarnas löv är gula, de virvlar omkring inne på gårdsplanen och vet inte vart de ska ta vägen, vissa löv följer med in under mina skor, till katternas lycka. Prasslande höstlöv kan förvandlas till spännande byten och någonting att rusa fram emot efter att ha gömt sig bakom en dörr, efter att ha planerat taktik för attack mot löven.

När jag vaknade i morse upptäckte jag att jag hade fått mens och jag försöker att tänka att veckans oräkneliga gråtattacker har berott på det, istället för att anledningen är att jag befinner mig på botten. Jag har blivit starkare de senaste åren men jag är rädd att allt det kommer att försvinna under tiden jag är här; att jag kommer försvinna. Jag vet inte om det är möjligt att gå bakåt i sin egen utveckling? Om jag har insett lite om vem jag är, borde inte alla dessa kunskaper alltid följa med mig? Jag vet inte, vilket skrämmer mig. Jag är rädd att jag ska krympa, försvinna. Att allt som jag har upptäckt om mig själv, vem jag är och vad jag vill, kommer ersättas all osäkerhet som jag sakta men säkert försökt att se förbi. Jag vill inte gå tillbaka till den jag har varit.

lejonhjärta

244 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»