slap in the face hi hi ha ha

23 maj 2008 13:41
Mitt humör kraschlandade när jag gick in på fejjan (varför varför går jag in på fejjan alls? och framför allt kvällen innan en tenta? jag får alltid ångest av alla människor, där mer än någon annanstans) igår. Det är Jzzs 25-årsfest nästa helg och den ständigt påhittiga lilla O hade mailat ut till dom hon visste skulle dit med presentförslag.

En upplevelse. Ett fallskärmshopp!

Jag blev så arg. Nej, ledsen. Det var förstås en fantastisk present men miljön då? Den är bara viktig så länge den inte inskränker på något annat jag vet men varför ens maila mig? För att jag hade blivit skitsur annars också...men efter mina (stundvis rätt aggressiva) ställningstaganden mot flygande kändes det som en personlig förolämpning. Fast mycket större.

Det kanske inte blir så mycket utsläpp av ett sånt litet flygplan försöker jag tänka men blir ändå ledsen. Det måste ju finnas något annat att ge? Och undrar om lilla O tänkt på detta innan i den ständiga maktkamp som föregår i vår lilla värld. I övrigt är alla andra mer än nöjda med presentförslaget och ignorerar glatt mitt soliga nej.

Vi hade dessutom, efter oceaner av nedlagd tid och så mycket mer pengar än vad det kostar att flyga att jag inte vill tänka på det, igår köpt våra tågbiljetter till London. För vi är faktiskt jävligt duktiga. Prins E var jättenöjd över att biljetterna äntligen var köpta, jag undrade vad det spelade för jävla roll när Jzz ändå några veckor senare skulle okynnesflyga runt Stockholm.

Jag vill nu inte gå på 25-årsfesten men dagens födelsedagskalas med samma uppsättning människor men förhoppningvis utan flyginnehåll har jag i uppdrag av min kurator att faktiskt gå på. Enligt henne använder jag mig av "tankeläsning" och det är därför jag tror att alla hatar mig fast det antagligen inte är så. Så för att bryta min negativa depressiva spiral ska jag ta mig ut och möta folk.

Smygbörjade redan i onsdags då jag frågade Jzz om hon ville följa med på teater och dessutom bjöd henne på thairestaurang innan (jag får skylla själva bjudandet på att att jag helt verkar ha glömt hur man umgås med folk, man bjuder dom till exempel inte på restaurang sådär vanligtvis). Jag var skitnervös och ångrade mitt sociala utspel men tänkte att nu gooddammit ska vi PRATA hon är ju ändå min vän, nu ska jag berätta hur dåligt jag har mått och förklara och säga vad kuratorn har sagt och hon skulle kanske berätta att hon också mådde dåligt.

Vi pratade en del om praktiken. Och ganska mycket om hennes senaste dejt, som hon messade med under middagen.

Men Bitterfittan var jävligt bra. Jävligt bra bok för övrigt. Läs den.

Min tre uppdrag till nästa gång jag träffar kuratorn:
1. Prata med E om att det inte är han jag är arg på när jag blir arg och hur jag vill att han ska bemöta mig när det händer
2. Gå på födelsedagsfesten på fredag (idag alltså) och träffa kompisarna jag är rädd för
3 (eventuellt, bara om jag känner att jag klarar det). Våga svara i telefon

Lite knäpp är man. Och tentan gick okej, även om jag kanske inte klarade den.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»