lingula

Life for me

28 sep 2014 11:11
Lyssnar gång på gång på gång på Lily Allens senaste. Det är typiskt mig att hålla mig till något jag har vant mig vid i musikväg, vet liksom inte vad jag skulle lyssna på annars och efter Popaganda har låtarna det extra skimret av liveaura. I fredags var jag i Stockholm och såg Jesper Rönndahls show som var fantastiskt rolig, jag har lite svårt för stand up men här var det inga skämt på folk med olika lytens bekostnad eller fåniga könsskämt. Härlig avslutning på min första nattvecka på två år som ändå gick riktigt bra, svår ångest endast ett par timmar torsdag natt mellan tio och midnatt ungefär, ändå bra utfall.

Förra veckan var riktigt skit, akuten var jobbig, relationer var jobbiga, kändes som jag såg min dotter endast i mms:en från E. M började prata om att flytta tillbaka till Stockholm och jag blev galen, okej att du är singel men du är ju ändå för feg för att träffa någon och du klagar på att alla är i par betyder det ingenting att jag slår knut på mig själv för att få både min parrelation och din och min relation att fungera? En viss överreaktion som ni noterar, men hon är verkligen...fantastisk. I mitt inre drömmer jag om storfamilj men inser att ingen köper mitt koncept (obegripligt!) utan att vi rör oss mot att isolera oss i små kärnfamiljsplaneter och från spontanhäng och gemensamma barn. Jag vill fråga M om hon vill vara nära nära min dotter men jag kan inte förmå mig, vore det att som vän ytterligare bekräfta ensamheten i hennes liv även om jag menar att om du ändå är ensam, kan du inte vara det med oss? Och en annan fråga, om någon verkar ha gett upp att träffa någon, ska man få ligga på eller kan man få ha valt att vara ensam?

Tillbaka till sidans topp