tänk dig, att du brinner för något...

10 sep 2008 21:45
Du lägger ner massa ideella timmar på din förening, det är jobbigt men kul förstås, det är därför du gör det. Sen din allierade försvann från stan blir det alltsomoftast du som måste tvinga ut allt ansvar, ingen tar frivilligt på sig en sekund av arbete. Dina informationspunkter förvandlas till en allmän stund för att prata i munnen på varandra om andra saker. Du älskar din förening men inser att det kommer att ta slut, till hösten har många (inklusive du) försvunnit och det var ändå en rolig termin, den sista. Men på sommarfesten kommer det fram, det är klart vi kör! Du blir glad. Du och kassören ska ha överlämning på ett uppstartsmöte i början av hösten men du blir osäker när du ser att till uppstartsmötet kommer många av de du var säker på skulle sluta.

Mycket riktigt. Efter en kvart av mötet går du gråtandes därifrån. Under mötet känner du dig som världens absolut tråkigaste person som tar upp saker som medlemsrekrytering och aktiviteter. Varför? Jo för att sällskapet vill diskutera vad de ska äta till mat, vilka fester de är bjudna på när det är aktiviteter, vem som ska resa vart och när, och förresten, kan någon hjälpa mig att flytta? Ingen, absolut INGEN, svarar på frågan om vilka som kan vara med på nästa aktivitet. Jo en svarar att hon kan vara med, men får då en LAPP skickad till sig under församlingens stora intresse och säger sen nej just det jag kan inte. Du tycker att det var bland det mest förnedrande som du har varit med om och vill aldrig mer träffa någon av dina gamla vänner från föreningen som har betett sig så mot dig.

Varför fortsätter du ändå att hjälpa till?
Jo, för att de som engagerar sig vill du ju inte straffa, det är ju de som inte engagerar sig som du är ledsen på. Inte för att de slutar i föreningen, utan för att de kommer och omöjliggör vidare aktivitet med sitt enorma ointresse för föreningens fortsättning utan dem.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»