märk hur vår skugga

9 jan 2009 12:43
Jag är sprängfylld med ord. Det är som att det är för mycket, så inget blir skrivet. Jul-nyår fantastiskt bra, jag kollade internet en gång i veckan och undvek helt jobbmailen, och jag lyckades få massa mysumgänge med familj och vänner hemma-hemma och i gbg där nyåret firades in. Och som en uppdatering kan berättas att Mycket God Knäck tillverkades, det du Cocos!;) Dock bröts nyårslöftena första dagen, så nu slipper jag tänka mer på dom. Nääää...

Juldagen var ett skämt men ack så fantastiskt roligt, det var en odyssé av...ett gammalt liv. Med den skillnaden att alla var trevliga, inklusive de hårdaste tuffingkillarna från högstadiet. Kablangfull, men eftersom det inte finns en nivå av fylla mellan surfull inklusive ångest och gladfull inklusive minnesluckor föredrar jag det senare, trots att jag fortfarande klurar på vad jag sa till folk. Och, för övrigt, vilka jag sa det till.

Hur blev det så? Allt bra i min gamla hemstad och mina nya fulla med ångest och osjälvtillräcklighet. Trodde jag, tills ett annat gammalt liv hoppade upp och slog mig i ansiktet. Ett gäng gamla brev och påbörjade dagböcker. Men herregud vilken tragik, såhär minns inte jag min barn/ungdom. Jag blev inte bjuden på den här festen (den tjejen bjöd mig senare på sitt bröllop så jag räknar henne som förlåten), den här tjejen var dum, den här killen som jag var kär i var elak jadda jadda. Inte konstigt att jag inte läser gamla dagböcker, nånsin, jag är ju för fan en gnällkärring! Jag blir bara deppig av att läsa dom. Nej, fram för att minnas tillvaron som ljus och trevlig, så som jag ändå tror att den oftast var.

Mina internetdagböcker har, fram till Ord och jag ber om ursäkt för detta, nästan alltid varit glada och vänt saker till det positiva och jag kan tycka att det finns en terapeutisk funktion i detta. Men å andra sidan minns jag ju tillvaron runt dessa miserabla dagböcker som rolig och trevlig så det kanske inte spelar så stor roll i slutändan?

Nåja, nu tillbaka i Sthlmstillvaron som kändes så bedrövlig att jag höll på att börja gråta och i vanlig ordning framkallade långa meningslösa gräl (läs hattirader från mig) med min pojkvän. Men i nästa sekund svänger det över i denna bipolära tillvaro som är mitt förhållande. Han är obeskrivligt söt, min prins.

Dock blev det bättre, efter en bottenpunkt mitt i natten mellan tisdag och onsdag när vi blev stoppade på en nattlig utflykt till Uppsala (fråga inte, det är någonting med tidsuppfattningen) av polisen i vår obesiktade bil och strax efter spyr lilltufs upp hela dagens födointag i bagageutrymmet.

Och HERREGUD då har jag inte börjat prata om förhållandet till svärmor som nådde nya nivåer under julen. Häng kvar, fortsättning följer på mitt fantastiska liv!

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»