i think i´m gonna start a band

4 feb 2009 14:43
Helgen var en social triumf med de senaste årens mått mätt, hade katastroffeeling angående studentorkesterfesten men sermanpå, det gick bra. En sak jag fascineras av hos mig själv är hur jag från skitförbannad, ångestfylld och/eller i upplösningstillstånd kan totalvända så fort dörren öppnas dit jag ska och vara världens trevligaste, charmigaste och konversera de mest udda typer (ett väldigt oturligt undantag: min pojkväns familj).

Pratade med Den Fryntlige Trumpeteraren (så söt), blev korsförhörd om hur jag kände tigern (eh...bekants bekant...?), blev tafsad på av valda delar av diverse trombonsektioner (nåja, min pojkvän spelar ju trombon), dansade sönder fötterna (i gympaskor??) och blev erbjuden att provspela med en av Uppsalas bästa studentorkestrar när jag kommer tillbaka i höst (Yey! Dock ohörd, och lite handlar det ju om att välja rätt instrument här i världen, inte skygga för bassektionen så att säga).

Sen träffade jag en kille, läkarstudent någon termin under mig, som jag har ett väldigt ambivalent förhållande till. Skitirriterande, och jag gillar honom massor. Någon frågade mig varför jag hatar läkarstudenter, och det gör jag ju givetvis inte, jag är bara sjukligt jämförande och avundsjuk. För det går inte att komma ifrån, de flesta läkarstudenter lyckas med det som jag misslyckas med; studierna. Dessutom är många läkarstudenter otroligt trevliga, talangfulla och driftiga, vilket jag ju inte känner mig jämt.

Nåja, den här killen och jag pratar och i ett läge i det, från mitt håll, lätt berusade samtalet, berättar jag att jag att jag tog uppehåll för att jag var deprimerad osv osv och han blir förvånad och han drar någon halvtafflig liknelse till sitt eget liv (killen lider ju inte direkt av dålig självkänsla). Det blir inte pinsamt eller så, men det är ju ändå ganska få som jag har berättat för och jag kan ju ha verkat full tänker jag så dagen efter skriver jag ett sms där jag säger att jag vet att jag berättade och det var inte för att jag full och så är det och sådär. Och får inget svar! Vad är det liksom? "Hej jag mår dåligt och jag anförtrodde mig åt dig", okej att man inte bryr sig tillräckligt för att göra något åt det men kan man inte i alla fall svara på sms:et?

Hade också en fantastisk lördag med visiter hos fyra av mina bästa vänner och....en annan vän (som kompenserar sitt dåliga självförtroende på läkarprogrammet med sylvassa armbågar) och en söndag med pannkaksbrunch och långfärdsskridskoåkning med min mosin. Samt ett årsmöte som gick okej, med endast ilska riktad mot två personer som förutom att vara sjukt meningslösa till sin uppenbarelse även är patologiskt rädda för att hjälpa till. Lite dåligt, i en orkester bestående av tjugo personer, lite värre i en orkester bestående av sex. Personer.

Nu spelas Brainpool på radion. Sångaren (Janne Kask) läser btw på läkarprogrammet i Uppsala. Samt eventuellt en morddömd student, hör vänner intervjuas på radion.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»