Släpp mig!
23 maj 2010 12:04

Igår kände jag för första gången att jag inte ville leva, en lite oväntat vändning för jag har verkligen mått helt okej på sistone men vad kan inte en (helt urusel ur inläsningssynpunkt) tentaperiod göra med en?
Som vanligt mycket som spelar in, inte minst min släkt den här gången. Var redan irriterad av min vuxna kusins korthuggna svar på ett trevligt mail, och provocerad av min mosters kungörande skrytmail att "nu har jag blivit doktorand" (man får skriva så, men min moster...lång story). Så var jag på 22-årsfest hos en av mina småkusiner (den mosterns barn) i fredags kväll och jag tycker jättemycket om mina kusiner, dom är som mina extrasystrar och har delat stor del av uppväxtens lov med mina egna systrar.
Men jag tycker ändå inte att det är okej att man antyder att det inte är bra att jag och lilla lillasyster ska gå tillsammans på folkis, och i samma mening dra paralleller till när hon var på konfaläger med AS-systern och det var SÅ HIMLA JOBBIGT för henne att dra runt på min syster hela lägret och hon fick inga vänner som hon skulle ha fått annars. Det här har intressant nog min moster också tagit upp med mig och till och med nu börjar jag nästan gråta när jag tänker på att dom snackar skit om min lillasyster vad fan gör att dom tycker att det är okej att göra det inför mig? Och vad ska jag säga? Åh, vad jobbigt för dig med en hel vecka med min syster, själv har jag levt 18 ÅR med henne. Och det är inte i närheten av vad min mamma har fått klara av, och till och med lilla lillasyster har gjort mer än jag, hon är så snäll mot AS-sys att det finns inte.
Deras liv är perfekta, om det är inte är det beror det på någon annan, och lillasysterkusinen delger mig gladeligen att deras mamma sagt åt dom att dom inte ska bli läkare (som min mamma då, och jag). Varför då? Undrar jag nyfiket, om man nu klargör det så tydligt kanske man har en bra anledning. Men det var lite oklart...
Jag vill också ha sjukt bra självförtroende och tycka att det jag gör är det bästa i hela världen och att det jag säger är det mest intressanta omvärlden kan lyssna på! Mamma och älskade L säger att det har ett pris men jag tror inte det. Jag vill också vara så övertygad om min egna storslagenhet att ingenting i omgivningen kan få mig att tro något annat!
Och jag hamnar i underlägesdiskussioner när sjukvården kommer på tal, som man alltid gör, överallt. Jag förstår ju varför man säger åt sina barn att inte bli läkare för det är ju trots allt ett yrke som ger ingen cred när du gör rätt men stora rubriker när du gör fel. Men födelsedagskusinen har en helt underbar liten kompis som blir kvällens stora behållning. Och på vägen hem skrattar jag bara åt det hela, men morgonen efter när jag varit uppe halva natten (känns det som) och torkat hunddiarréer i vardagsrummet ramlar allt in och jag mår redan skit när jag läser mammas mail, hon är rejält stukad efter ett surt mail från mostern på det eviga temat mormor och morfars demens och allt det för med sig. Och jag kan se att både mamma och moster har missförstått varandra i konversationen men det är försent och mammas dåliga mående gräver en lite större grop i mitt hjärta.
Pluggandet går okej men det är för sent och stressen sätter in och bråkar med min älskade älskade pojkvän, kommer högst oväntat trots allt iväg från deppsängen på en fest vid tiosnåret med mina gamla kursare för nu är det sista svängen, sista terminen nästa och då är jag inte här och jag blir så ledsen när jag tänker på det. Det går okej förutom att vi ser en trailer till en bisarr skräckfilm och sen kan jag inte släppa bilderna i huvudet och när jag kommer hem kan jag inte somna när bilderna spelas upp gång på gång på gång, när jag vaknar några timmar senare kan jag inte somna om för det är samma sak igen. Inget annat kan jag tänka på, allt är fyllt med ångest. Hunden - borde lägga mer tid på henne. Kompisarna - så mycket bättre på allt än jag. Roliga saker som har hänt - det är ju redan slut. Roliga saker som kan hända - det kan ju bli fel.
Jag mår bara illa. Jag vill inte vara fånge i mitt huvud. Släpp loss mig!
lingulas senaste Ord
» Livetfrågor
3 apr 2015 22:12
» Nuförtiden
12 jan 2015 21:28
» Gudmödrar
18 dec 2014 22:33
» Men vem vet vad hen tänker
30 nov 2014 21:14
» Luther i min mage
26 okt 2014 19:16
» Life for me
28 sep 2014 11:11
» Födelseafton
5 sep 2014 21:40
» Sommarkatt
11 aug 2014 22:02
» Att välja glädje
8 jul 2014 09:12
» I all eller ingen enkelhet
18 jun 2014 08:52
» juni 2014
9 jun 2014 07:17
» en mamma
20 maj 2014 06:50
» Stress
1 maj 2014 22:28
» Bra ändå
10 apr 2014 07:49
» finare
24 mar 2014 14:50
» Arkiverat
» Livetfrågor
3 apr 2015 22:12
» Nuförtiden
12 jan 2015 21:28
» Gudmödrar
18 dec 2014 22:33
» Men vem vet vad hen tänker
30 nov 2014 21:14
» Luther i min mage
26 okt 2014 19:16
» Life for me
28 sep 2014 11:11
» Födelseafton
5 sep 2014 21:40
» Sommarkatt
11 aug 2014 22:02
» Att välja glädje
8 jul 2014 09:12
» I all eller ingen enkelhet
18 jun 2014 08:52
» juni 2014
9 jun 2014 07:17
» en mamma
20 maj 2014 06:50
» Stress
1 maj 2014 22:28
» Bra ändå
10 apr 2014 07:49
» finare
24 mar 2014 14:50
» Arkiverat