2011, YEY

2 jan 2011 01:08
Oj. Idag hade jag sån ångest jag inte haft på väldigt väldigt länge. Jag satt fascinerat och bara kände in den, att den...känns så mycket. Fysiskt. Anledning? Allt och inget. Det var helt okej på jobbet, liksom.

Hemma saknas e mycket, insåg jag till slut. Han utgjorde en buffert mellan min familj och mig och lättade upp stämningen. Som är bra nu också, visst, men något mera lättretad skulle jag säga.

Men nyår...det var ingen succé. Och jag förstår inte varför jag behöver en ständig social input för att inte ramla ihop i en hög av ingenting. Idag sms:ade jag med en miljard pers och ändå var det...sådär, minst sagt. Osannolikt rädd att inte vara Där Det Händer. Oj oj för att lämna min älskade folkhögskolebubbla...men jag tänker mig att jag också blir lite stark där. Att det nog blir lite bättre efter än före.

Nyårslöften blir nog 6+2 övningstimmar (och det är ju verkligen ett minimikrav, jag vill ändå tillstå att det oftast är mer), 1 springmil och max två alkoholdagar i veckan. Och en armhävning om dagen:) Detta när jag är i Sverige och övningstimmarna blir nytt löfte till hösten.

Jag beklagar mig om en någon, om hans humörsvängningar. Min syster säger bara "precis som du, då". Och...ja. Jag har själv svårt att hänga med. Inte sällan mår jag ju på två sätt samtidigt till och med. Jag är ju skitfitt (gått ner 5 kilo i höst fan vad jag är bra) hur ska jag hinna träffa alla mina vänner dom måste lämna mig när jag aldrig har tid att ses gud vad bra jag är men varför svarar hon inte på mitt sms? Jag vill dansa yey livet är underbart men jag vill kräkas för den här ångesten i min mage. Men alla kanske är så förresten? Nej nu håller jag nog bara på med sömnbristsvammel....

2011, YEY!

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»