ett russin i russinasken

20 jul 2011 07:39
Ibland är jag verkligen glad bara över att jag inte är deprimerad. Men det funkar så över förväntan även om hjärnan lite väl ofta gör sig påmind med dumtankar. Igår var jag tillbaka på förlossningen och fick frågor som var har du varit och jag älskar att vara en person, någon som folk känner. De flesta (och det är rätt många) "volontärer" (det får det ju att låta som man gör något) går runt, har korta dagar och sällskap, och jag kan bli lite avundsjuk på sällskapet, det är bara jag här med mig, men det är också kul att komma in i ett sammanhang.

Pratar med E en kvart på morgonen över en weekendreseångest och visst längtar jag lite hem och helt sjukt mycket efter honom och en vecka på Öland, men det är ju dubbelt. Stressad över allt jag vill göra här, allt häng jag måste hinna med;-) Ha ha, vad det här året har bestått av hängande! Folkis och Afrika. Men har det inte varit det bästa året i mitt liv kanske? Jag älskar att ha folk runt mig. På ett nästan tvångsmässigt sätt i och för sig, jag kan i princip inte vara ensam vilket jag vet är ett problem för det är så jag inte pluggar och har stora delar av min ångest, men det är ju schysst när man har folk runt sig, då mår man så bra.

Kommer jag komma tillbaka? Det är ett otroligt lustigt ställe det här, och jag längtar också väldigt efter Venezuela, och efter ett helt år som i princip bara knaprat på sparpengarna och tanken på att inom en inte helt avlägsen framtid köpa nån form av hus gör att man har inte råd med allt bara för att det ser ut så. Men jag håller det öppet, lite beroende på vilka som är kvar.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»