draumur

9 okt 2011 13:40
Jag är tokkär. Eller ja, det börjar släppa lite nu, men det är galet och väldigt väldigt skönt att det blev så till slut, ändå, fast det tog sex ganska jobbiga år. Allt är samma, allt är annorlunda, vi tog vid där vi slutade när vi gjorde slut men började också om från början. Han är underbar och vackrast i världen, jag är inte lika jävlig längre och betydligt mer överens med mig själv och med honom. Det var ju verkligen inte bara skit, det var ju jättebra också, men den där skavsårsstenen i form av ett ständigt tvivel har skakats ur skon. Nu är det bara tusen andra issues kvar, men när jag har samtal på psykologmottagingen om om jag ska få gå där så upprepar jag angående allting att det är så mycket bättre nu än det var.

Men det känns som jag ligger några år efter, jag kan fortfarande inte identifiera mig med mina kompisars beskrivning av första åren här, jag minns det som en dimma fast jag vet att jag gjorde massor och att ingen någonsin misstänkte nåt för jag var ju överallt hela tiden, mer än andra, icke-deppiga.

Nu är det stressigt, och studierna kommer i vanlig ordning sist på prioriteringslistan. Ny orkester, rep och öva och konsert och det är fantastiskt lyxigt att få spela med så duktiga musiker men det är svårt svårt och tiden är för knapp knapp och på konserten skiter sig ändå ställena jag stått och nött hela veckan.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»