så nära får ingen...

8 nov 2011 23:46
En oväntad ledig kväll då det inte blev så många infektionspatienter på jouren avslöjar vad jag skulle göra med en oväntat ledig kväll (lyssna på indiepop, läsa om antibiotika och fejsbooka, tydligen). Eller det var väl inte ledigheten som var den stora grejen, det har jag haft en handfull i höst, det var snarare att det var den första helensamma kvällen sen...vet inte. Har inte haft någon sen jag kom hem från Kenya, och i Kenya hade jag knappast någon och innan dess var det folkhögskola och där var det ju alltid sällskapskvällar. Men nu har min kära isländska flyttat hem till Island och mailinboxen är full med folk som vill bo med mig. Och jag hatar det, varför ska dom behöva smöra för mig för att ha någonstans att bo? Och jag orkar inte riktigt. Tänker att plötsligt i ett mail klickar det. Har fått 20 sen imorse och...inte än.

Tappade min väska på väg till tåget på väg mot ett av förra veckans tre stockholmsresor. Har nu hittat väskan men innehållet var borta. En infektionsmedicinsbok och mitt skrivblock där jag hade typ hela mitt liv. Okej boken, den går nog att sälja men vafan...ett fullskrivet kollegieblock? Lämna tillbaka!

Annars var förra veckan solglimtig. Fick ett stipendium som betalade nästan hela Kenyaäventyret. Till exempel.

Inatt är det sex år sedan jag sov första natten med han som följt mig sen dess. Om han skulle få en present skulle han få Liv Strömqvists nya album som jag upptäckte idag har kommit ut. Det skulle han bli glad över. Men vilka jävla sex år. Älskling... Önskar att jag fick fira sex år lika nära som då.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»