Ack, vad dessa bröllop alltid får en att fundera

23 nov 2011 14:03
Bröllopet balanserar på gränsen mellan smakfullt och För Mycket, men det slutar med att jag smälter för det vackert draperade uppvärmda jättepartytältet i brudens föräldrars trädgård, inredningen i silver och vitt, de fantastiska godisborden med temaenligt dekorerade cupcakes och förstås mitt huvudmål för kvällen; det vita dansgolvet med ljusprickar. Jag skulle aldrig aldrig prioritera detta osvenska storslagna enligt ryktena 20.000-pundsbröllop (vilket iofs är billigare i våra ögon nu när pundet är billigt), men det var ändå bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Jag och E:s syster skrattade rått ät anskrämliga stolsdraperingar med stora rosa rosetter vi såg på hotellet vi bodde på där det var ett annat bröllop, och log i mjugg åt cheesy blomsterdekorationer. Men som sagt, jag ger mig, det var fint! Och vädret var strålande solsken och relativt varm och den lantliga stenkyrkan var bedårande och utanför bräkte fåren på kullarna.

Och jag dödade inte E:s mamma även om vi befinner oss i ett slags relationslimbo och systern verkade tycka att jag var det minst dåliga sällskapsalternativet på stället och var väldigt trevlig och mormorn klarade sig imponerande bra och log sådär vänt mormorsaktigt som hon gör och upprepar vänligt sin enda strokestavelse, även om jag tror att hon är djävulen.

So yep, inget bröllop i sikte, i alla fall inte innan väl valda delar av familjen dött av. Obs skämt. Men jag blev avundsjuk på den samarbetande trevliga stämning som rådde mellan brudens och brudgummens familjer när jag tänkte på våra psykfall till familjer. Dessutom såg brudparet så himla harmoniska ut, "men det är ju deras bröllopsdag" sa min kompis när jag berättade för henne. Men jag tror inte att jag skulle kunna gå en hel bröllopsdag utan att bråka med E sa jag (man kommer väl vara skitstressad, det är ju inte direkt mumma för mitt humör). Ska ni verkligen vara ihop då, sa hon skeptiskt och det kanske inte var en så konstig fråga men ändå konstig.

Det är klart vi ska. Jag är ju så kär. Och jag längtar så efter vår framtid, den ser så fantastisk ut såhär innan man klivit in i den (förutom när jag drabbas av en lätt realism och bara ser mig cyklandes i en novemberregnstorm med en skrikande hungrig unge på pakethållaren och jag bara sover, jobbar och lagar mat hela dagarna och minns knappt hur E ser ut för jag har en konstant dimsyn).

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»