mjukt besök på västlig kust

6 dec 2011 23:23
Jag var på så gott humör, jag hade en så bra helg i Göteborg med så långa fina samtal med fantastiska människor och sen kom jag hem och hade för en gångs skull missförstått åt rätt håll så E jobbade hemma hela måndagen fast jag trodde han skulle till jobbstaden och det var underbart, vi är också fina just nu. Sen skulle jag komma till att jag var så jävla sur just nu men nu blev jag på lite gott humör när jag tänkte på helgen så jag ska nog stanna i den känslan ändå.

Ska bara vara lite gnällig efter ett rep där förstafagottisten fokuserade lite väl mycket på konstruktiv kritik, vilket jag väl iofs förtjänade med tanke på att jag har övat intet och oupsie, jag spelade visst lite i sista satsen ändå. Jag tänkte att
1. Jag spelar inte på musikhögskolan! Jag är, vad ni skulle kalla för, dålig. Acceptera!
2. Ett positivt ord, skulle det skada?
men jag säger inget utan tänker att det är för jävvla nyttigt att lära sig ta emot kritik. Men lite ledsen blir jag också, eftersom jag inte riktigt har lärt mig att ta emot massa kritik bara sådär. Än. Det kommer väl. Och i pausen är min musikhögskolestuderande folkhögskolevän som i vanliga fall dryg plötsligt oväntat gullig och min andra folkhögskolevän kramar mig och säger att jag är bra.

Och måste varenda jävel vara preggo? Sluta med det, jag får livsångest!

Och fick sommarjobb, bra och dåligt. Dåligt för att jag gör förbannade svärmor nöjd med var jag fick det, dåligt för att helgen fick mig att vilja vara närmare västkusten och detta är endast marginellt närmare västkusten, däremot närmare familjen hemma och är för tillfället lite trött på familjen hemma och att vara så jävla snäll, dåligt för att jag inte är säker på att det är dit jag vill sen och borde det inte vara bättre att få jobb där man vill ha AT sen? Bra för att...jag fick jobb, antar jag. Yey mig. Bra för att det är ett litet sjukhus med bra rykte, som jag ville ha. Bra för att älskade E redan har kollat upp varifrån vi kan få tag i får att ha på gården. Mysigt! Dåligt för att vargarna kommer äta upp dom.

Men tillbaka till helgenkänslan. Åh. Söta syster som verkar ha fått mycket bättre ordning på sitt studentliv än jag någonsin fick och verkar riktigt harmonisk och nöjd och som jag delar så mycket med. Och de andra folkhögskolevännerna, min förstefagottist som får ge mig så mycket konstruktiv kritik han vill för att han tycker om mig, och ger så mysiga kramar. Cell-O, som påminner om sena pratnätter på folkis, och min oboissa som är ett under av vänlighet.

Du, som lär mig så mycket om en värld jag vet så lite om, och vars liv en gång var tätt sammanflätat med mitt men som nu har så mycket andra intryck, som ändrar vinkeln men ändå är vi så mycket lika samma när vi möts igen på andra sidan frånflyttandet, depressionen, egoismen. Nora, som alltid uppfriskande ställer sig något frågande till livet och hur saker ska vara, och vars filosofiska funderingar alltid ger långa varma samtal. Staden är vänligt vänster och bjuder på mer upplevelser än jag trodde jag skulle hinna och orka, när jag för en gångs skull inte stressar alls. Det blev så bra, bara.

Och jag blev tillfrågad om att vara tärna på bröllop nästa sommar av en annan vän långt borta åt ett annat håll. Det var också fint.

lingula

439 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»