Att berätta

5 jan 2009 19:00
Idag är det ett halvår sedan vi gifte oss! Och dessutom ett halvår kvar till beräknad förlossning. Kanske kan det bli en bebis på vår första bröllopsdag, det vore läckert.

Nu har vi berättat för nästan alla nära och kära, närmaste släkten och nästan alla vänner. Dessutom har ju som sagt en hel del av mina kollegor redan gissat rätt. Idag berättade jag för en av mina "äldsta" vänner, som blev jätteglad.
Det är roligt att se hur olika folk reagerar på ett sådant besked. En del behöver lite tid för att låta det sjunka in, innan reaktionen kommer. Andra visar det mer omedelbart. Många visar glädje och vill höra alla detaljer om hur man mår, hur man känner och tänker, osv. Andra fokuserar mer på det praktiska runtomkring; bil, bebissaker, jobb och föräldraledighet, hemmets inredning, osv. Några reagerar väldigt starkt, blir rörda och börjar gråta.
Hittills har jag gillat alla reaktioner, för alla har varit väldigt positiva, på sitt sätt.

Magen börjar bli en boll! Och häromdagen sa Finaste: "din navel börjar liksom bli grundare". Jag ska börja jobba på onsdag igen och nu är det ingen hemlighet längre. (Som om det var det innan jul...) Nu går det iallafall inte att dölja ens för de mest ointresserade längre.

Jag brukar ofta stryka med handen över magen, och Finaste brukar prata med den, lägga handen på bollen och pussa den.
Jag såg jättefina bebiskläder och bebisfiltar i en mysig liten affär idag, men stod emot impulsen att köpa. Jag tycker fortfarande att det känns för tidigt för det. Fast jag börjar bli mer och mer sugen...

Går in i vecka 15 idag. Bebis är ca 8 cm lång, enligt boken.

mando

515 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»