Fina jag utan konturer

11 sep 2012 03:57
Fick ett otroligt fint sms idag. Ett sms som talade om hur ovärderlig jag är, hur klok och omtänksam jag är, hur omöjligt livet vore om inte jag fanns.
Det är så vackert och gör mig glad... men något saknas.
Kan inte ta in orden och göra dem till mina, kan inte integrera dem i mitt jag för jag vet inte vad jag är.
Vem eller var jag är påväg. Det har slutat vara viktigt, jag har upphört leva mitt eget liv. Motivationen och orken ligger enbart i andra människors leverne.

Mitt eget känns oinspirerande, tråkigt och stillastående.
Vågar inte ens försöka se vad jag skulle kunna bli, så omöjligt synes det att komma loss ur detta nu, Ett nu som sakta men säkert utplånar mina konturer.

Pelargonia

147 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»