I tomheten finns plats för vadsomhelst att gro

12 aug 2014 01:39
Tre veckor som varit de sorgligaste i mitt liv har passerat. Tårarna har börjat torka men tomheten är kvar. Tystnad istället för glädje, en tilltagande ensamhet.
Så måste detta alltmer uppslukande hålrum fyllas med något. Och det blir tydligt att det som fått mig att ändå vara tillfreds inte längre är kvar. Samma gamla frågor uppstår. Vad gör jag? Varför är jag här och inte där jag borde vara? Varför plågar jag mig själv med att försöka anpassa mig in i ett liv som inte passar mig eller gör mig glad?
Jag längtar tillbaka, men framåt går tiden och jag måste försöka.... inte anpassa mig mer, omforma livet kanske. Så att det går att stå ut i.

Pelargonia

147 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»