Livets träd.

17 jun 2015 21:27
Omedelbart då jag satte min fot på stället kände jag fjärilarna i magen. Rätt märkligt egentligen med tanke på hur många gånger jag varit här sedan den tiden. Men idag rörde han vid mitt sinne, om och om igen.

Några timmar senare vänder jag mig om, som genom en ingivelse, och där står han. Han går rak mot mig och jag tror vi båda blir lite överrumplade. Jag kan inte låta tillfället gå förbi så jag hasplar ur mig några ord och han stannar för en kort sekund och jag ser hans blick, jag ser det i hans blick. Det som alltid funnits där. Det är en så vidunderligt märklig känsla. Jag har aldrig riktigt kunnat sätta ord på vad vi två delar. Jag tror att vi kanske i någon mån är alldeles för lika. Samtidigt representerar han allt det jag önskar att jag var, men inte är.

Livet har fört oss samman oerhört många gånger de senaste 17 åren, ibland väldigt medvetet, ibland genom de märkligaste av slumper. Som idag. Jag funderar ofta på anledningen. Vad vill livet? Vad ville livet med detta denna gång, idag? Varför kände jag mig så oerhört nära idag, rent själsligt, innan jag ens råkat på honom? Chansen att vi skulle råka på varandra var trots allt inte speciellt stor. Men plötsligt stod han där.

Ibland undrar jag hur livet hade sett ut om jag hade kunnat finna ro i livet lite tidigare. Om jag hade haft ro att stanna här. Om jag hade haft ro att stanna med honom. Men då var jag fortfarande så rastlös, så ung och rotlös. Jag visste knappt vem jag var.

Nåväl. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han mår bra idag.

PieceOfCake

111 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»