Karma.

3 aug 2015 20:29
Är jag riktigt dramatisk känns det som att han undanhåller mitt barn. Är jag mindre dramatiskt känns det bara lite olustigt och jag finner hans sätt jävligt omoget.

Innan sommarumgänget pratade dottern och jag om att jag skulle ringa henne två gånger medan hon var hos sin pappa. Det skrev jag också till honom i ett mail. Han gör allt för att förhindra det. Han har ignorerat mina kontaktförsök genom sms och mail och han vägrar svara då jag ringer. Han ger överhuvudtaget ingen respons alls.

Jag undrar vilka sjuka grejer han manipulerat henne med denna gång. Att han är sjuk, det förstår jag. En sådan som han kan inte ens se att han gör fel. I hans förvridna värld rättfärdigas allt genom att han tar på sig offerkoftan. Det sorgliga är att det går ut över barnen. Och han tycker det är okej. Jag kan inte ursäkta det. Nu har han dessutom bestämt sig för att jag absolut inte ska få ha kontakt med dottern när hon är hos honom. Hur han förklarar för henne att mamma inte ringt, det vill jag ärligt talat inte ens veta.

Jag räknar dagar tills hon kommer hem. Det enda jag vill är att ha henne hos mig, där han inte kan påverka henne och skada henne. En fristad där hon får älska de människor hon tycker om utan att någon försöker förstöra det. Där hon får andas och vara sig själv, utan att någon säger att hon gör fel och vill lära henne hat och ilska. En plats där ingen försöker få henne att tro att problemen alltid är någon annans fel. Min älskade fina.


Och till dig. Du. Karma. Det är allt jag har att säga.

PieceOfCake

111 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»