Superklister.
30 sep 2015 22:20
Tänk att sorg kan vara så avgrundsdjup. Och samtidigt så stilla och tyst. Ibland är det svårt att tyda den. Jag förstår den inte.
Ibland känner jag avsmak och ilska. En väg framåt. Trots det finns sorgen alltid där. Så stilla. Så mörk. Avgrundsdjup.
Men jag tror det blir bättre. Det klistras åter samman, en liten bit i taget. Det som varit trasigt blir helt. Eller nåja, det sitter i alla fall ihop. Det ser kanske inte så vackert ut, men det är starkt och stabilt.
En liten liten bit i taget.
PieceOfCakes senaste Ord
» Ett avgrundsjupt vrål.
30 sep 2021 23:34
» Ekorrhjul.
1 sep 2021 21:11
» He´s not mine to keep.
12 okt 2018 17:59
» Början på slutet.
10 okt 2018 19:20
» Saknad.
1 okt 2018 21:42
» Ingenmansland
13 sep 2018 17:44
» Det går upp. Och det går ner.
28 aug 2018 18:32
» Nu.
20 jul 2018 18:48
» Från en dag. Till en annan.
1 jul 2018 21:55
» Jag kvävs.
22 dec 2017 22:15
» En oändlighet.
18 dec 2017 15:36
» Inte min pappa.
3 dec 2017 10:41
» Döden.
26 nov 2017 20:50
» Frustration.
28 apr 2017 22:05
» Självföraktet.
21 apr 2017 23:16
» Arkiverat
» Ett avgrundsjupt vrål.
30 sep 2021 23:34
» Ekorrhjul.
1 sep 2021 21:11
» He´s not mine to keep.
12 okt 2018 17:59
» Början på slutet.
10 okt 2018 19:20
» Saknad.
1 okt 2018 21:42
» Ingenmansland
13 sep 2018 17:44
» Det går upp. Och det går ner.
28 aug 2018 18:32
» Nu.
20 jul 2018 18:48
» Från en dag. Till en annan.
1 jul 2018 21:55
» Jag kvävs.
22 dec 2017 22:15
» En oändlighet.
18 dec 2017 15:36
» Inte min pappa.
3 dec 2017 10:41
» Döden.
26 nov 2017 20:50
» Frustration.
28 apr 2017 22:05
» Självföraktet.
21 apr 2017 23:16
» Arkiverat