how did you creep up on me so damn fast

20 okt 2011 19:25
”vad tycker du om kärlek nu? blir du kär? kär i andra?”. jag klickade ner mailet och var rädd att jag skulle kräkas över mitt skrivbord, över alla papper som jag inte längre ser vad det står på, olästa problem och den där fina teckningen min kollega gav mig. kräkas mitt framför min kollega som sitter mittemot mig och som alltid är så jävla glad och positiv trots att han sett mig gråta gudjagvetintehurmånga gånger. grät tyst istället. en kollega frågade någonting och jag vet inte ens vad hon frågade men jag svarade mm och fortsatte sedan att stirra ut genom fönstret på samma punkt som jag hade stirrat på hela dagen. flaggstången med flaggan som vajar. det är kallt ute, jag kommer gå ihopkurad till tåget.

fick ett till mail. han ställde en öppen fråga ”är du kär i någon annan? gillar du någon annan”. jag både ljög och svarade ärligt, för vad svarar när man själv verkligen inte vet?, men la till ”tack för i helgen, jag är glad att jag åkte till dig”.
svaret ”är glad att du kom hit. det var fint”. bättre så.

bättre så.

men inte bra nog.

vill kräkas ut svarta inälvor och kräkas ut alla dessa lögner om mig själv för det var ju bara en vecka sedan jag låg och skrikgrät ut min ångest samtidigt som jag lyssnade på i know i was everything im not supposed to be to someone that you love på repeat om och om och om och om igen. dagen när jag grät tre gånger på jobbet vid mitt skrivbord för att varenda människa hittade min svaga punkt och för att jag hade sådan ångest för att åka, för att inte veta hur det skulle vara att ses att röra att prata visste ingenting alls.

och där hamnar jag igen.

har gått hand i hand och smakat läppar och tänkt är det här ett löfte nu ÄR DET HÄR ETT LÖFTE NU, denna kyss, dessa kyssar, är det löften jag inte kan hålla? och känt sån kärlek när han vilar sitt huvud på mitt och jag kunde ha gått runt hur lättklädd som helst hur länge som helst i ösregnet för det störde mig inte och varför störde det mig inte när det stör mig här? När jag går kutryggad ihopkurad genom löv som blåser genom hela min kropp ensam på morgonen för att jag vaknar ensam somnar ensam lever ensam ensam ensam. jag som älskade hösten.

men jag är glad att jag var där med dig.

feed animals in the zoo, then later a movie too and then home.

jag hatar känslor och kärlek. mitt hjärta är inte stort nog för sådant. vet inte ens om jag har något längre.

åkte hem. någon annan som fanfanfan inte ska säga sådana saker sa: jag har saknat dig.

fan

och där hamnade jag igen.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»