...

24 apr 2014 15:14
jag är hemma efter semester en vecka i tokyo, jetlaggad och dödsförkyld. tom. saknar skyskrapor och neonskyltar och känslan av något nytt, okänt. saknar mest att inte få vara med honom 24/7. hur han alltid fångar min hand i folksamlingar och försöker hitta mat till mig trots att det är nästan omöjligt.

jag vågar inte tänka tanken men ibland gör jag det ändå: hur mycket bättre livet är nu än för ett år sedan.
när jag grät i timmar om dagarna, slutade äta, slutade träffa mina vänner, slutade fungera. jag tjatar om det, jag vet. och jag är inte framme helt än. det händer att jag gråter i timmar, att jag stänger in mig och inte vill prata med någon, att jag säger till honom att vi måste göra slut. det händer att kroppen stänger av och jag sover alldeles för mycket. det händer att jag låter ångesten ta över.

jag låter det hända.

jag kommer aldrig bli den jag vill bli. omständigheterna runt mig kommer aldrig bli som jag vill att de ska bli. det enda som finns kvar är att acceptera att det aldrig kommer att bli så, men jag är inte där än.
jag vet inte om jag någonsin kommer att komma dit.
därför bryter jag ihop ibland.

därför låter jag det hända.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»