känslan av att inte veta om man är kåt eller kär

12 dec 2011 20:25
jag drack upp det sista av vinet direkt ur flaskan och stapplade sedan in mot festen i mörkret. middagen hade inte ens börjat än men jag skrattade så att jag höll på att tappa andan. jag lutade mig mot min vän och sa, jag tänker bara på honom nu, och hon frågade, men vem är det . jag sa, jag berättar sen, jag lovar att jag berättar sen. men jag berättade aldrig för när någon annan kom fram och smekte mig i håret tänkte jag att jag skulle vilja kyssa honom, bara för att se hur det skulle vara. bara för att se om det gick. för att se om jag kunde sluta tänka på honom. jag drack mer fast jag redan hade druckit för mycket, visade mina tatueringar för han som smekt mig i håret och berättade sedan för ett helt bord att min moster tagit livet av sig för två och ett halvt år sedan och sa att en av tatueringarna var för henne. han försvann sen och jag tänkte, varför tar du på mig om du inte vill något? jag stal godis från någons desserttallrik och frågade en massa människor varför de ville göra mig ledsen. gick fram till någon som varit alldeles för påflugen och sa du måste bli trevligare mot mig och gick sedan därifrån. fick en kram och en smekning över kinden, någon annan drog sig till mig och viskade i örat fan vad fin du är och jag tänkte jaha och gick därifrån. dansade och skrattade istället tills jag fick en panikångestattack och grät och panikandades när jag skulle hämta min kappa. min vän sa snälla gråt inte nu gråt inte nu snälla, vi ordnar det här, det löser sig, men allt jag kunde tänka på var hur fel fel fel jag kände mig. jag blev tvungen att gå i nedförsbacke för att komma därifrån på vingliga ben och någon jag inte tyckt om förut hade sett paniken i mina ögon och sa, ha inte ångest för alla andras misstag, ha bara ångest för din egna. jag grät mer sen, sa att jag ville vara ifred, ville gå hem själv genom en tyst stad och tänka. en kille satte mig i en taxi till tunnelbanan och jag fick åka tunnelbana ensam hem själv när alla andra blev två och två och jag tänkte på honom. jag tänkte på honom när han sa, det måste ha hänt något bra varför skulle du annars undra över känslan av att inte veta om du är kåt eller kär? och jag ville säga, men fattar du inte att det är dig jag undrar inte, fattar du inte att du har fuckat upp hela mitt känsloliv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt, vad fan är det du inte fattar? men sa inget. när jag vaknade på morgonen hade vinet fortfarande inte gått ur kroppen och då skrev jag världens längsta meddelande till honom om att vi är distanskära i varandra utan att vara kära och att det såklart handlade om honom men att jag är trasig trasig trasig, jag ville ha hjälp att komma ur det men samtidigt vill jag inte ha hjälp alls. det är mitt trasiga, mitt gråt, min panikångest mitt i natten på en fest där ingen kan trösta mig. han svarade några timmar senare att han blev glad, att vi skulle prata vidare om det. jag sa inte, du gör mig både glad och olycklig. mest olycklig. jag behöver dig för att komma ifrån allt det där som gör ont och det är det som gör ondast av allt. jag sa inte att han kommer sluta att tycka om mig när han verkligen får veta vem jag är, som folk gör. som alla jag älskat gjort. jag svarade, okej, det kan vi göra. somnade sedan om. drömde om honom. drömde om festen. sov bort vinet. och ångesten. när jag vaknade igen var det bara livet kvar.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»