i´ve always wanted love to be hurtful

24 mar 2012 16:26
det finns bara två alternativ (jag tror inte på något mittemellan).

antingen blir det något bra (inte så värst troligt egentligen).
eventuellt blir det någon form av lycka som jag ändå kommer att slänga bort för jag kan inte hantera att vara lycklig eller knappt ens tanken på att vara lycklig för jag blir så livrädd och får svårt att andas då.

eller så blir det något skitskitdåligt som gör så fruktansvärt ont (mer troligt än det första alternativet) och då vet jag det och livet går vidare i form av tårar och ångest och en känsla av att vara hemma.

det är bara det att jag inte vågar ge mig på något av det för med mina nojor och neuroser slutar allt ändå olyckligt.
jag vet inte heller hur pass försiktig jag bör vara med mitt hjärta, om jag ens bör vara försiktig. det kommer att läka (till viss del), det kommer komma en tid då det gör mindre ont (förmodligen) men är det värt att kanske kasta sig in i något och se vad som händer när risken för hjärtesorg är överhängande?

förnuftet säger, låt bli.
hjärtat säger, gör.

livet är det konstigaste jag varit med om.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»