when life gives you lemons

5 apr 2012 14:00
det kan gå fem år och det är då jag kommer ta något slags beslut som gör ont men mindre ont än att inte ta något alls kanske
och det kan gå ett två tre år utan att vi hörs av alls och plötsligt har det gått fyra år och jag ser henne men vågar inte gå fram
och det kan gå nästan fem år av total tystnad och plötsligt hör hon av sig och det river upp sår som inte var på väg att läkas men som åtminstone inte gjorde fullt lika ont
sedan gråter jag och det är bättre än att inte göra det, bättre än att gå runt med en illavarslande känsla i bröstkorgen som jag vill gråta bort men inte kan
det kan gå ett år utan att jag gråter, trehundrasextiofem dagar av ångestolycka och framtvingade hulkningar och torra ögon
gråter inte fast jag vill, men inte kan
det kan gå lite tid och jag kanske kan äta normalt igen
det kan gå lite tid tills det blir en dag när det är en bra dag mer än en dålig, som orosmolnet försvinner och där jag kastar mig ut utan att tänka på konsekvenserna
som det kommer en glad text
det kan gå tjugoåtta år och jag kan sitta här och undra vem jag egentligen är och om jag någonsin blir hel eller om det här mörka är jag
och det kan gå tjugoåtta år och jag kan gråta för allting som har varit och kommer bli
för att jag kan.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»