livet

5 okt 2012 11:23
jag har bestämt mig för att lita på dig nu, mumlar jag in i hans bröstkorg.
bra, säger han. stryker mig över håret och jag vet att han ler.
egentligen vill jag säga, nej skrika, FÅ MIG INTE ATT ÅNGRA DET FÖR DET KOMMER JAG ALDRIG ATT KLARA AV.

men jag är tyst.

en stund senare säger han, jag känner mig så ung när jag är med dig.
vadå ung, hur menar du? frågar jag.
- som en tonåring.
- det låter inte bra...
- det är jättebra.
- på vilket sätt?
- du vet. som när man blev kär när man var tonåring. det pirrar i hela kroppen, jag är nervös och fånig.
jag vågar inte säga något, att jag känner exakt likadant. kramar hans hand istället. hans skuldra luktar päron.


jag vågar inte ge in mig i det här, men jag gör det ändå.
jag vågar inte åka iväg till nästan andra sidan jordklotet själv om en vecka, men jag gör det ändå.

för att jag kan inte låta bli.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»