dag 1 utan dig

2 jun 2013 17:43
Jag vill inte mer, säger du.

Du sitter på sängkanten och gråter. Hela dagen har varit fin. Vi har varit på roadtrip och haft sex och somnat lyckliga i en hög. Tre timmar senare vill du inte mer.

Jag reser mig upp och springer mot ytterdörren. Tar min jacka och min väska och försöker springa därifrån. Du ställer dig framför dörren. Jag kommer inte ut.
Låt mig gå, säger jag, jag vill inte vara här, jag vill inte se dig, jag vill inte prata med dig.

Du säger att jag inte får gå, att det är mycket du vill förklara för mig, att du är ledsen, att du önskar att du inte behövde göra det här.

Jag struntar i det, säger jag, jag skiter fullständigt i vad du önskar för nu gör du det i alla fall. När jag går nu så vill jag aldrig mer se dig, jag vill aldrig mer höra från dig, du finns inte för mig längre då.

Du låter mig inte gå ändå. Jag börjar gråta, okontrollerat. Mår illa, tror att jag ska kräkas mitt framför fötterna. Jag sjunker till slut ner till en liten hög i din hall. Gråter. Gråter gråter gråter. Du försöker röra mig, ta mig i din famn men jag säger att du aldrig mer får röra mig. Aldrig aldrig mer. Du säger att jag inte får säga så, att jag inte får säga att jag aldrig mer får röra mig eller aldrig mer se mig, aldrig mer höra av dig till mig.

Jag lyckas smita ut sen. Du följer efter. Vi står på en väg nära dig och jag gråter och skriker att du inte får följa efter mig. Till slut går du därifrån och jag sätter mig på trottoarkanten och vet inte vad jag ska göra. Vet inte vart jag ska ta vägen. Du messar, kom tillbaka och av någon anledning gör jag det.

Jag somnar på din soffa för att jag är för illamående för att ta mig hem. Min ångest är för stark och jag kan inte sluta gråta. Visar dig innan jag somnar hur jag raderar dig ur mitt liv. Tar bort ditt nummer, blockar dig så att du inte kan ringa, blockar dig på facebook, tar bort alla bilder av dig. Tvingar dig att ta bort mitt.

Säger innan jag somnar att jag tar första bussen hem, jag går upp innan du vaknar och sedan ses vi aldrig mer.

Du säger, jag klarar inte av att aldrig mer se dig igen. Jag måste få ha dig i mitt liv. Jag måste få ha dig i mitt liv för att vi kanske kan hitta tillbaka till varandra igen. Jag vill inte att det ska vara såhär för evigt.

Jag säger, du har gjort ditt val nu.

Åker hem nästa dag. Gråter inte på hela vägen hem. Innanför min ytterdörr bryter jag ihop. Sliter av mig klänningen som du dagen innan hade tagit av mig. Den luktar som du. Jag vill aldrig mer se den.

Jag vill aldrig mer se dig.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»