dag 3 utan dig

4 jun 2013 21:52
Du hörde av dig i natt. Fast jag sagt åt dig att du inte får. Ett litet sms där du skrev att du hatade dig själv för att du har gjort mig illa.

Jaha? Jag vet inte vad jag ska göra med det. Vad ska jag göra med det? Vad vill du? Vad i helvete vill du mig?

Tänker inte svara att du inte ska hata dig själv, tänker inte ta ansvar för dina känslor längre. Det är slut med det nu.

Tänker inte svara alls.
Sluta höra av dig. Bara sluta. Sluta sluta sluta.

Jag har rensat bort allt som kan påminna mig om dig. Jag har slängt din tandborste som har stått i mitt badrum och hånskrattat åt mig i flera dagar. Tagit bort fotona jag hade på dig i min telefon och i min dator så att jag inte helt plötsligt ser dig. Jag har slängt allt som ens kan påminna om lukten av dig i tvättkorgen. Ska tvätta bort dig helt. Skrubba. Rensa. Det ska försvinna.

Jag var hos psykologen idag. Mitt första möte. Det kändes som ett skämt att det var så bra timat med vårt uppbrott.
När vi pratade om dig sa hen att det var något som hände med mig, att hen kunde se en förändring i mitt ansikte, känns en förändring i mig. Jag insåg att jag grät. Ingenting annat mörkt som jag hade pratat om hade fått mig att gråta. Bara tanken på dig.

Bara du.

Hör inte av dig mer nu. Hata dig själv på håll, jag har fullt upp med att hata mig själv och dig just nu.

(jag önskar att inte livet plötsligt kändes så långt och tomt utan dig, att jag inte vet hur jag ska fungera utan att du finns där, jag hade alltid velat ha dig här. egentligen hatar jag dig inte, egentligen älskar jag sönder dig)

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»