dag 7 utan dig

8 jun 2013 21:09
Det här var det som knuffade mig över kanten. Jag har stått och balanserat ett tag nu. Stått och stirrat ner i avgrunden och försökt ta ett steg tillbaka. Sedan kom du och med en lätt hand knuffade du ner mig och jag faller handlöst och jag försöker desperat flaxa med armar och ben, försöka flyga, för att inte slå i marken.

Tydligen är jag deprimerad. Enligt dem som kan.

Och egentligen handlar det ju inte om att du plötsligt lämnade mig utan om allting annat i mitt liv. Om mig själv. Jag trodde jag hade lärt mig att leva med mörkret, att jag kunde hantera det. Jag kan plötsligt inte det. Jag har inte sagt något till dig, jag har dolt det här i månader medan det har blivit svartare och svartare.

Sedan knuffade du mig över kanten.

Jag har tagit kontakt med en gammal synd för att få något annat att tänka på. Jag vill träffas och hångla lite. Kanske ligga lite. Jag inbillar mig att om jag kan få närhet av någon annan så kommer jag glömma dig. Och glömma bort hur värdelös och äcklig och övergiven jag känner mig. Att det kommer bota mig, få mig att känna mig som mig själv igen.

För just nu är jag en skugga. Ett spöke.

Drömmer om dig på nätterna. Ställer in alla mina planer för att jag gråter hela tiden. Bröt ihop på jobbet häromdagen inför min chef. Gråter när jag vaknar. Innan jag somnar. Äter inte. Fungerar inte.

Det kommer bli bättre. Så småningom. Jag vill inte vänta. Jag klarar inte av att vänta. Jag klarar inte av känslan av att plötsligt inte orka leva.

Jag kunde inte hålla mig från att höra av mig till dig. Jag är elak och småsint och desperat. Du vill träffas och visa för mig hur mycket du tycker om mig, hur mycket du bryr dig om mig. Jag vet inte vad det har för betydelse nu när det är slut. Vad ska jag göra med det? Varför spelar det roll att du tycker om mig så jävla mycket när jag inte får röra dig, kyssa dig, älska dig? Vad spelar det för roll när mitt hjärta går sönder sönder och sönder och inte vet hur jag ska läka? Snälla, berätta för mig vad det spelar för roll.

Jag måste läka på något sätt.

simone

159 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»