Inneboende ilska

17 okt 2009 01:04
När det väl hände blev jag arg, men inte förvånad och därför reagerade jag egentligen inte särskilt mycket. Senaste tiden har jag kommit att tänka på det och då bubblar det upp en ilska utan dess like inom mig. Så fort mamma nämner hans arg snäser jag av henne, vill inte höra, gör mig bara arg.

Min bror dök inte upp på mitt bröllop. Visste att sannolikheten att han skulle komma inte var hundraprocentig. Han har hamnat snett i livet, inte bara en gång utan många, men under våren hade det varit rätt bra. Nu dök han alltså inte upp, hörde inte av sig och har inte hört av sig efter det.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. I efterhand fick jag på lite krokiga vägar veta vad han gjort just den dagen, och det gör inte mig mindre arg. Jag vet inte vad som händer när jag träffar honom nästa gång, jag vet inte hur jag kommer att reagera. Nu är jag bara jättearg och väldigt besviken. Och det växer. Ledsen och sviken. Man kommer väl på sin enda systers bröllop?!

Vi har inte haft jättemycket kontakt, och jag har väl inte sökt särskilt mycket kontakt. Men vi har ändå växt upp tillsammans. Det skiljer 6 år mellan oss, och han flyttade till sin pappa när han började gymnasiet, så nä vi delar inte hela uppväxten. Men han är ändå min bror. Trots att han trampat snett och jag tröttnat på att se mamma hoppas att det ska bli bra, och bli sviken om och om igen, så trodde jag ändå att han var så mycket människa att han inte skulle kunna strunta i sin syster bröllop för att umgås med nån tjej i skärgården...

tigern

888 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»