Ingenting är självklart.

25 mar 2010 07:59
Det är så svårt att sätta ord på mina känslor. Jag vet inte ens hur dom känns inuti mig än mindre hur jag ska få dom ur min mun, mina fingrar. Min man behandlar mig som luft, ingen stor skillnad ifrån hur det brukar vara med andra ord. När jag träffar S och ligger med hans armar runt mig så känns det tryggt, värmen strålar genom min iskalla kropp och jag suger åt mig varje liten stråle och hoppas jag kommer kunna komma ihåg varje liten strimma länge länge. Jag vet inte vad han känner egentligen, men han sa att han var glad att jag var där sist vi sågs. Jag vill inte fråga för mkt för jag vet inte vad jag skulle göra om han sa att vi inte skulle ses mer, just nu känns det outhärdligt. Samtidigt så vet jag ju inte vad jag vill, hur jag ska gå vidare med mitt liv och var jag kommer hamna i framtiden. Hur mitt liv har hamnat i denna torktumlare som suger musten ur mig, som skrynklar ihop mina känslor till små torra tussar utan livskraft och livslust. Utåt ler jag, inom mig brister jag.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»