All you need is love.

18 apr 2011 23:56
Igår fick jag ett totalt sammanbrott på hela situationen och grät och grät. I telefon. Till honom. Kändes så hopplöst och jag förstår att jag inte precis hjälper upp situationen genom att återigen bli arg/ledsen/upprörd för vem vill ha nån som håller på så? Men det bara brast. Mitt problem är väl att vi varit vänner så länge. Detta komplicerar saken nu när vi trätt in i gråzonen mellan vänskap och kärlkesförhållande. Jag vill mer än vad han vill. Han jobbar hela tiden och har full upp på alla håll. Att spendera hela dagarna med folk gör att hans behov av ensamhet som han fick uppfyllt med råge i sitt tidigare arbete inte blir tillgodosett och alltså vill han mest vara själv när han kan och inte umgås med någon. Inte ens mig. Det sårar mig. Jag försöker förstå. Försöker att inte sabotera den vänskap som är så viktig för mig. När jag träffade honom idag insåg jag att jag är kär i honom. Och jag fattar inte hur jag kunde vara så dum att jag lät det bli på detta viset. Köttet är svagt kanske man kunde uttrycka det. Jag är svag. Undrar om han kan bli kär i mig. Eller om jag ska ge upp hoppet. Vet att han tycker om mig, och som vän älskar han mig det tvivlar jag inte på. Men kommer han någonsin komma fram till att det är mig han vill ha helt och hållet. Vet inte.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»