Situationen just nu.

27 nov 2011 09:12
Ligger i min säng och har en värk som sitter i bröstet. Jag känner igen det. Långtifrån första gången och helt säkert inte sista heller. Han är inte kvar i mitt liv längre och att det var så det skulle sluta visste jag ju innan det ens började men så smög sig hoppet in ändå. Hoppet att detta var nått som var på riktigt. Vi försökte sätta stopp flera gånger. Grät som barn i telefon och bestämde att vi inte skulle höras av, och sen hörde han av sig i alla fall. Alla dessa fortsättningar har bara gjort att jag känner att allt blev urvattnat och inte lika fint längre. Våra starka känslor slutade vara så starka på nått sätt. Och eftersom han inte är färdig på annat håll så måste han återgå till det och se om det finns något hopp kvar där. Och jag står ensam kvar med alla fina känslor som vänder till att bli onda. Jag känner mig väl lurad. Anledningen är att jag förstår inte hur man kan ha så starka känslor med någon och sedan bara bestämma sig för att göra nått annat. Igår ville jag ringa. Ringa och vräka ur mig allt jag känner. Dumpa skiten på honom och ge honom lite av den smärta som jag känner. Men jag gjorde inte det. Jag vill inte sjunka ner och tappa det faktum att nu är det jag som satt ner foten och stoppat detta tåget. Jag har inte svarat på hans sms eller telefonsamtal för jag orkar inte mer. Så även om jag inser att detta låter löjligt, så känns det ändå som jag är den som tagit steget ur relationen. Och eftersom han är den som är upptagen på annat håll så ger det mig lite lite lite övertag ändå. Och jag behöver inte känna mig så liten och övergiven inför honom som jag egentligen gör. Jag vet ju att vi kommer springa på varandra igen. Jag kan tänka långa stunder på hur det kommer att vara. Hur jag ska vara, vad jag ska säga. Undra över hur känslan kommer att vara. Den som lever får se. Hoppas jag är glad och stark den dagen. Att jag känner mig trygg i mig själv och att jag kan visa det utåt. Nu ligger jag här och känner mig inte fullt så stark, trygg och glad. Men jag vet att jag klarar mig. Jag ska ha känslan av att jag är nog. Jag är nog!

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»