Där var han..

28 feb 2012 16:43
Plötsligt knackade det på dörren och där står han. I sina jobbkläder, med det varma leendet och ögonen som bara drar mig in i hans sfär. Vi sågs 3 gånger på 2 dagar och det enda det gör är att få mig att inse att jag vill ha honom. Jag vet att jag måste glömma, lägga honom bakom mig. Men hur gör man det när man bara vill ha mer? Vaknade idag och kände på mig att han skulle höra av sig. Efter ett par timmar så ringde telefonen och det var mkt riktigt han.
Han sa att han haft bilden av mig på näthinnan sedan vi sa hejdå. Men vad hjälper det. Han är inte min. Han kommer med allra högsta sannolikhet aldrig bli min. Jag kanske borde låtsas inför honom. Låtsas att det är över för mig. Att jag inte saknar honom. Men jag orkar inte det. Jag är ärlig, ärligare än jag någonsin varit. Och det känns skönt, och sorgligt. För han är inte min.

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»