Polstjärnan.

5 apr 2012 00:04
Han ringer, fast att han sagt att det skulle dröja innan han hörde av sig igen. Vi pratar en stund. Lägger på. Efter en stund får jag ett sms. Han har kommit fram och ska ta båten ut till sin ö. Himlen är klar och han ser vår stjärna. Polstjärnan. Han skriver att han saknar mig, att han tror att han älskar mig. Han ringer. Vi pratar om vad som skulle ha varit, vad vi kunde ha varit, om hur magiska stunderna varit som vi delat. Han säger att varje gång han åker hem från jobbet vill han svänga och åka till mig. Att varje fiber i hans kropp vet att vi skulle vara lyckliga. Jag känner hur mitt hjärta värker. Hur jag önskar att han var hos mig. Rummet jag sitter i är bara upplyst av brinnande stearinljus och saknaden är bedövande. Jag minns hur vi satt precis på samma ställe som jag nu sitter ensam, kysstes, älskade, skrattade, viskade ömma saker till varandra. Grät. Han spelade en sång för mig och jag minns känslan av hur tårarna kom smygande nerför min kind. Så många tårar och ändå glädjen över de stunder vi har delat. Oavsett hur jag kämpar emot så älskar jag honom. Vad ska bli av mig? Vad ska bli av oss? Kanske inget, kanske allt. Jag tror vi skulle kunna vara allt. Tiden får utvisa. Tills dess finns Polstjärnan lika säkert på sin plats på himlen, och påminner mig om oss. Oss.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»