Sommar, sol och kärlek?

6 jun 2012 15:23
Jag orkar inte längre, det spelar ingen roll hur mkt jag tycker om honom. Älskar honom. Jag kan inte längre vänta på att han ska bestämma sig och veta vad han vill. Jag vet vad jag vill. Jag vill vara lycklig. Bubblande, smittande, strålande lycklig. Helst med honom. Men oavsett om det inte blir med honom, så måste jag sätta en fot framför den andra och fokusera på mig och mitt liv. På att göra mig själv lycklig och kommer han sen, så blir jag ännu lyckligare. Gör han det inte så får han skylla sig själv. För han kommer att ångra att han inte vågade välja mig, vågade välja oss och sist men inte minst vågade välja kärlek.

Jag hoppas att han inser detta innan mitt lilla hjärta har blivit stumt av väntan. Stumt av att telefonen inte ringer, och stumt av att sakna hans värme när natten kommer. Min vän råkade ut för precis det. Hon älskade en gift man, träffade honom länge länge, tröttnade, sa ifrån, lämnade honom. Han lämnade sin fru, men då var det redan försent. Hennes känslor är borta, trots att hon försökte få tillbaka dom, och han ser fortfarande helt vilsen ut när hon ser honom. Dom jobbar på samma företag och ibland springer dom på varandra. Han med sorg i blicken och hon med sorg i hjärtat över allt hon inte känner längre. Men känslor kan man inte alltid styra över, och där står hon nu. Och han står också ensam, för att han inte tog steget i tid.

Min älskade säger att han förstått nu att det brinner i knutarna och att han måste ta sitt beslut. Att beslutet inte längre handlar om huruvida han och hans fru kan bli lyckliga, utan om han kan vara utan mig. Han har inte lyckats hittills. Han har hört av sig trots att vi bestämt att inte höras, han har saknat mig och varit så ledsen över hela situationen. Över det beslutet han måste fatta.

Jag tror det kan vara lättare att vara den som får finna sig i beslutet som tas, än att vara den som måste ta det. Men om jag har den lätta sidan av denna soppan, så är det svårt nog. För jag saknar honom, saknar hans namn som lyser upp min telefon, för pipet som säger att han skickat sms, hans blick när han tittar på mig, hans röst, hans härliga skratt och hans varma, starka och maskulina hand som håller min. Allt det där saknar jag mer än sex och älskog. Det kommer ganska långt ner på skalan trots att det är som en glimt av himlen. Allt det andra är ändå mer.

Jag dammar av mig, sträcker på mig, klistrar på ett leende och låter världen se mig som stark, glad och lycklig. Sommaren ska få bjuda all glädje den kan, långa nätter av dans, skratt och nattdopp. Ringer han så vet han hur han ska ha det. Då vill han vara min, då vill han göra mig till sin och låta oss utforska ett liv tillsammans. Ringer han inte, så hoppas jag att jag kan hitta glädje i någon annan. Men först av allt i mig själv. Det ska jag.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»