Feels like forever.

16 nov 2012 08:40
Det är bara några månader sedan men det kunde lika gärna ha varit år som förflutit sedan jag fanns i hans armar. Då hela mitt liv gjorde ett glädjeskutt om han skickade ett sms. Jag minns dagen på flotten när det kändes som mitt existens gärna fick stanna, sluta pulsera och bara innehålla hans lukt, hans kyssar hans varma kropp mot min. Stunderna framför brasan uppe i fjällen, där himlen var så drunknande svart och stjärnorna så gnistrande klara. Vi två insvepta i en filt ute i snön mitt i natten. Lugn, lycka, åtrå, glädje. Så kändes det då och det är slående hur några månader kan förändra allt. Förändra det så att det nästan inte känns verkligt längre. Kan jag ha drömt det? Jag gråter inte längre. Jag räknar inte timmarna sedan jag hörde hans röst, vilket är tur för dom är helt enkelt för många för att hålla ordning på. Livet går vidare. Jag undrar hur. Jag vet inte. Men livet går vidare utan honom. Han som jag hade gett allt som jag bara fått. Han vars leende fick mig att bubbla. Hans värme som fick mig att smälta. Han vars val sårade mig så. Livet går vidare.

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»