Jag vill fortfarande berätta..

9 jan 2013 13:01
För hans fru. Nu har det gått några veckor och jag har lugnat mig. Insett att han kommer aldrig vara den man jag önskar han var. Kommer aldrig vara mitt allt, den jag vaknar och somnar med och det är ok. Jag skulle aldrig vara trygg med honom. Jag vill vara trygg. Men fortfarande känner jag att jag vill berätta för hans fru om allt han håller på med bakom hennes rygg. Inte för att jag tror att hon lämnar honom, det gör hon aldrig och det spelar mig ingen roll. Jag ska INTE ha honom. Men för att det är sanningen och det han nu utger sig för att vara är inte sant, inte någonstans.

I förrgår hörde han av sig, fast att jag bönat och bett att han inte ska göra det. Efter tredje påringningen svarade jag tillslut. Gissa vad han ville? Ha hjälp med att transportera en kattunge 80mil!!?? Hans katt har fått kattungar och en av dom ska tydligen till mina trakter. Och eftersom jag har vänner som ofta är där han bor nu så ville han ha min hjälp att lösa det. Ursäkta?
Faan vad dum han är. Helt otroligt. Lite känner jag att om jag talade om allt, precis allt, så skulle det innebära att han aldrig mer hör av sig. Och då får jag frid. Jag har fått det permanenta slut som jag känner att jag behöver. Allt hopp som eventuellt visar sitt fula tryne ibland kommer inte ha något mer att hämta där. Det vissnar och dör likt en förgätmigej i juni.
Är jag hemsk om jag talar om? Är jag feg? Är jag en dålig förlorare fast att jag inte känner så själv? Jag vill ha en stor fet punkt som inget suddigummi i världen kan få bort. Punkt. Kanske det är min punkt. Sanningen. Vad tror ni?

Mini

281 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»