Det finaste av hjärtan.

30 jun 2013 01:42
Jag försöker vila i tanken på att han är borta, jag försöker vila i tanken på att gå vidare. Börjar tro att det är något fel på mig som har så svårt att släppa människor. Även dom som gör mig illa. Var är min överlevnadsinstinkt? Borde jag inte vilja välja bort de som bevisligen sårar mig? Börjar tro att kärleken gjort mig till en självplågare. Till någon som tar på sig skulden för allt, som förstår att inget kunde ha gått vägen, han kunde aldrig ha blivit min för varför skulle han. Jag vet att detta har gett mig en ordentlig törn. Taggen är fortfarande där, djupt begraven i mitt hjärta och gör så jag inte kan släppa in någon annan.
Hur gör man?

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»