All denna tid.

16 jan 2014 12:20
När jag nu kan säga att jag i alla fall tror att jag är helt avgiftad ifrån den gifta mannen, så är jag trots allt förundrad. Förundrad över hur jag kunde låta mig bli så blind, intrasslad och svag att jag lät varje vaken minut handla om honom. Som en drogmissbrukare där varje liten dos av honom fick mig att flyga en kort stund innan jag obönhörligt ramlande ner i rasande fart, slog mig gul och blå men trots detta vägrade att inse fakta.
Han älskade inte mig. Jag lät honom förminska mig till en människa jag inte vill vara, allt för att få någon form av bekräftelse av honom att jag dög. Att jag var värd något. Att jag var den han ville ha. Den han älskade.

Igår talade jag med en vän som blivit lämnad. Jag sa till henne att jag önskar jag hade handlat annorlunda, men att jag är glad över att jag nu i alla fall är fri.
Jag sa att det finns underbara män, ägna din tid på dom istället. Som är villiga och kapabla att älska dig tillbaka. Helt och fullt.

Den mannen jag har i mitt liv nu, gör det. Igår berättade han att när han sist sov här hade han legat vaken en lång stund, bara för att han tyckte det var så underbart att se på mig när jag sov och hur glad han är att han har träffat mig. Han vill pyssla om mig, hjälpa mig, se till att jag har det bra. Han vill inte ha någon annan än mig. Bara mig! Det är underbart. Jag har gett honom mitt hjärta och tackar min lyckliga stjärna att jag haft sådan tur att jag träffat honom.

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»