Vårt första riktiga gräl..

21 apr 2014 16:16
Var minst sagt stormigt och mitt när vi grälade som värst så kände jag att jag var som en tonåring igen. Så mkt för att bli äldre och visare. Han grät, jag grät och nu med det ca 14 dagar bakom oss så känns det som jag har börjat våga tro igen. Något har hänt med mig när det uppstår sådana situationer. Jag får någon mental blockering som göra att jag stänger av och liksom checkar ut. Verkligen ingen bra egenskap, men jag tror att det kommer av att man blivit sårad så många gånger och när man börjar bli rädd av att historien ska upprepa sig så är det enklare att lämna det känslomässigt.

Något som är riktigt bra i hela soppan är att jag kan tala med honom om detta. Och han förstår. Det gör att jag känner mig trygg och vågar andas och ge det tid att stilla sig igen.
Jag behöver nog inte fly, för han verkar vara en av de få bra männen som faktiskt vill vara min prins på alla sätt.

Hoppas jag har rätt. Jag vill ju också att han ska vara min prins!

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»