Det gjorde ont.

8 maj 2014 10:59
Ibland tror jag att jag är helt omöjlig. Är det inte det ena så är det det andra. Igår fick jag reda på att min väns flickvän hade blivit gravid och inte ville behålla barnet. Han ville men hon hade bestämt sig. Detta trots att de har haft oskyddat samlag under en tid och tänkt blir det så blir det. På kvällen igår träffade jag min älskling och berättade om hela situationen för honom. Vi har ju båda barn och vill inte ha några fler. Men när jag sa att jag ju har en preventivmedelmetod som sägs vara 99,8% säker så säger han att det kanske är bäst att han steriliserar sig så han inte riskerar nått. Jag säger att ja, eller också kan vi ju bara sluta ha sex för det är ju den absolut säkraste metoden om man inte vill ha barn. Och även om inte jag vill ha barn så gjorde det ont att han sa så. Som om det vore det värsta tänkbara att få ett barn med mig. Som om inte jag dög till att vara mor till hans barn. Helt galet med tanke på att jag själv inte vill ha barn. Han lutade sig fram för att pussa mig och då sa jag att det kändes konstigt när han sa så. Han blev helt förvånad och frågade vad han sagt, och förstod inte alls hur jag menade eftersom vi båda var överens om att vi inte vill ha mer barn. Och att han inte menade att jag inte skulle vara god nog att ha barn med utan att han bara menade att han är färdig med den delen av sitt liv.
Jag vet inte riktigt varför jag reagerade så, är jag galen eller? Förstår ni? Jag vill ju inte ha barn men jag vill inte att han skulle känna som att det skulle vara det värsta som kunde hända. Förstår ni? Jag förstår att han inte menade så, men ändå kände jag så. Kvällen slutade bra, men jag tänker ändå på det.

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»