Tillbakablick..

24 aug 2014 20:02
Nu har det gått några dagar och jag är glad att jag klarade av att stå emot. Men även om jag gjorde det, så väcker ändå hans sms funderingar i mig. Jag är så lycklig att jag är där jag är idag, men hur kunde jag hamna där jag var?

Jag älskade ju honom, men i samma stund som jag började med det så började jag ju utplåna mig själv. Det blev på hans villkor och jag tog de smulor jag fick..

Alla känslor var förhöjda, himmelrike och helvete, om vartannat i en salig röra så jag tillslut nästan inte hittade ut igen. Och jag känner att det räcker med ett sms för att jag ska minnas saker igen, men nu är det mest ledsna tankar som följer med minnena.

Jag kan inte låta bli att undra varför han kontaktar mig. Vad vill han? Betyder det att han tänker på mig ibland? Saknar han mig? Mitt ego vill att svaret är ja.. Jag vill att han ska ligga vaken på kvällarna och tänka att det största misstaget han gjort i sitt liv, var att säga hejdå till mig.

Men sanningen är att jag hade aldrig blivit lycklig med honom. Jag hade fått fantastiska stunder av lycka, men förmodligen väldigt många fler stunder av tårar och förtvivlan. Det vet jag.

Jag är så tacksam att jag träffat en sån underbar man som jag har. Som älskar mig och som jag kan älska tillbaka utan att känna mig så rädd hela tiden. Det hade jag aldrig kunnat känna med den andra mannen, det vet jag. Men ändå hoppas jag att han saknar mig och ångrar sig. Fy, vad elak jag är.

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»