Det där var jag..

24 nov 2014 08:54
En gift man, med de vackraste orden i världen, det finaste leendet och de lysande ögonen. Såg på mig och fick mig att känna mig som om jag var allt. Allt som spelade någon roll, som var den enda som betydde nått och som han ville ha. Jag köpte en biljett på tåget mot fantasilandet och det var verkligen inte lätt att hoppa av igen. Släppa taget och låta det åka vidare utan mig var något av det värsta jag gått igenom. Och nu när jag väl sett det för var det var, så undrar jag hur jag kunde vara så blind. Hur kunde jag göra så mot mig själv? Hur kunde jag låta mig vara så liten, att jag tog den uppmärksamhet och de vackra stunderna framför brasan i vinterlandet som något som betydde något? Nu är jag stenhård. Han hörde av sig gällande halsbandet, och jag svarade inte. Jag tänker aldrig mer svara. Han är inte att lita på, och jag vill aldrig mer sälja mig själv så billigt. Att han hör av sig tar jag som ett tecken på att han trots allt tänker på mig. Jag erkänner att jag hoppas att det svider.
Män som är upptagna, ska man inte leka med. Det har jag lärt mig. Jag har en man nu. En jag älskar och vill dela mitt liv med. Han är att lita på. Han uppskattar mig. Han är snygg. Sexig. Smart och rolig. Och han väljer mig. Det är jag värd.

Mini

280 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»