Kom och ge mig ett filter

3 nov 2008 22:56
Har stått öga mot öga med mina mindre ljusa sidor sedan jag skrev sist. Känt blodsmak vid minsta tankevurpa och tappat balansen minst hundra gånger. Höstens mörker sluter om och jag som aldrig annars har känt av frånvaron av ljus på kvällarna, har ångest när jag ser ut genom biblioteksfönstret innan jag går hem. jag fryser, såväl inombords som utombords och jag fattar inte hur allt hänger ihop. Jo, jag förstår mer än jag vill ana. Sanningen är den att jag slog upp ett gammal sår och jag hittar inte rätt och framför allt inte tillbaka. Jag trasslar in mig så lätt. Det sociala sällskapet, eller de sociala sällskapen räddar mig mellan varven och jag känner igen den Monchichi jag känner så väl men det saknas färg och form i form av vilja, lust och ja, det där som behövs. Jag tittar under en sten i taget och när jag tittat klart kan jag inte ställa tillbaka den där den stod. Vi varje ny sten har jag inget som heter filter. Allt går sönder igen så som om jag var tillbaka för över tio år sedan. Jag hade inte önskat min fiende detta och nu när jag ser tillbaka på den gångna veckan och efter två dagar som varit helt okej om jag jämför så undrar jag lite lätt vad som blir nästa prövning. Jag känner mig ganska liten när jag inser att det egentligen bara är mig själv jag måste bemästra och att det är det som är prövningen om och om igen.

Monchichi

1217 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»