Upprättelse

20 nov 2008 22:12
Det känns som om jag balanserar på slak lina. Det är inte mycket som behövs för att komma ur fokus men det finns i alla fall ett. fokus alltså.

Jag vill ha resultat direkt, vill se skillnaden på en gång. jag vet ju hur det är att vara tillfreds och må bra. Kan vi inte bara tas dit av ren vetskap av det. I ivern ramlar jag omkull.

Någonstans där, då jag fallit, ser jag vad jag måste göra för mig själv för att bli bättre rustad. Jag har jobbat så hårt för att förhålla mig till andra. Nu är det dags att stå upp för sig själv utan det där andra.

Det kom en middagsinbjudan i måndags, en middagsinbjudan till bordet med matterrorn men med fler inblandade. En person som varit en del av min barndom och som jag så gärna vill träffa men det tar emot och jag är rädd. Men min vilja vill ta sig över hindren och jag måste hitta nya sätt göra det så jag bjöd dem på fika på med orden "vi måste prata om sådant som man inte tar via telefon". Kan hända att jag förvärrar allt genom att lägga kort på bordet som jag bara jag ser annars, och det värsta som skulle kunna hända är att jag firar jul ensam, det är min mardröm. För julen tillhör också min längtan och viljan och jag inser att jag åtminstonne måste se om det går att föra en dialog där jag ber om förståelse och högt i tak. Jag har ingen lösning och jag tänker hitta den i någon form och jag bjuder in till ett samarbete för det är trots allt vid deras matbord mycket av det hela pågått. Man skulle väl egentligen kunna säga att jag talar om för dem det de skulle behövt höra för tio år sedan och långt innan dess. Jag ger den lilla delen av mig upprättelse.

Monchichi

1217 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»