2011

1 jan 2012 14:39
var ett väldigt märkligt år. Det var inte super men det var helt klart så mycket bättre än de två åren som var innan elvan. Livet gav mig några ordentliga läxor som såhär i efterhand kan kännas nyttiga och bra att ha med i bagaget men det sved och gjorde enormt ont medan det var igång. Jag kommer aldrig att utplåna mig själv till den grad jag gjorde i början av året.

Jag höll på att skriva att jag föraktade (jag avskyr det ordet, förakt skapar endast dåliga saker) mig själv och den jag var i början av 2011 men nej, det gör jag inte. Jag lade ner tid på att rädda saker som inte gick att rädda. En vänskapsrelation som inte gav ett skit. Ändå står snäll/meschichi och stampar lite i marken och säger att det var ett människoliv som räddades. Visst men hur är det med ansvar här egentligen? Vem har ansvar för mitt liv medan jag totalt skiter i det och går upp i någon annans. Det var en nyttig läxa. Den brändes är det inte gavs tillbaka när jag behövde. Tänk att ekvationen är så enkel såhär i efterhand men så omöjlig för ett år sedan. Jag såg inte att det fanns ett mönster och jag var en fin del i det mönstret och att jag själv tillät någon annan att behandla mig därefter. Det var det där med ansvar. Igen.

Våren var jag nåt mesigt som tröttnade på meseriet och slutade mesa i den meningen att jag tog ansvar för en massa onödig skit.

Sommaren och hösten blev med ens lite enklare. Kanske inte helt enkel. Jag skaffade en ny lägenhet och det skrämde mig till tusen. Det känns mycket bättre nu ;) jag och s gick på bokmässan och den lilla (gamla) lägenheten kändes så tom när s åkte. Kanske underlättade det flytten, vem vet.

Min rygg hatade mig i våras så jag tog tag i den genom att skaffa mig en bra sjukgymnast (halvåret innan hade jag träffat en galen sådan och jag hade alla dåliga bilder av sjukgymnaster man kunde ha) och den mår mycket bättre nu plus att jag faktiskt började träna och använda gymkortet jag hade/har.

Det känns som om jag har mer positiva erfarenheter att starta ett år på denna gång än vad jag har haft på väldigt länge.

Det bästa är ju att om några veckor kan jag titulera mig dubbel magister och universitetet är på allvar över och ingen kan säga "du får skriva om" igen :)

Monchichi

1217 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»