Hur det egentligen gick med/i soprummet

14 maj 2012 15:37
Jäkla dörr att inte vilja släppa in ut mig. Det var krångligt att komnma in och det har det alltid varit sedan jag flyttade in. För att komma in fick jag alltså mecka lite.

När jag då inte kommer ut (och det är dessutom motvind mot dörren) så inser jag ju att det rör ju samma dörrproblematik som när jag skulle komma in. Samma dörr liksom, mycket smart av mig, hehe ;)

Jag kom ju in så jag borde också kunna komma ut tänker jag och resonerar mig fram till att jag får vänta med att ha panik. Messar en kollega som väntar att jag ska dyka upp att jag kan bli lite sen för att jag blivit inlåst i soprummet. Hon brukar alltid säga att det är så svårt att vara begåvad så jag startade sms:et med "apropå detta med begåvning, jag har precis överträffat mig själv"

Sedan inser jag att jag måste komma på hur jag kom in för att komma ut. Det slår mig att jag använt samma teknik för att komma in som jag gör till vaktmästarrummet på jobbet. Nu ska jag bara göra detta åt motsatt håll. Hur slår man sin höft innåt liksom?! Jag drar som fan i dörren och sen försöker jag låsa upp och tillslut med upprepade försök så kom jag ut.

Så så kom jag ut ;)

Kit: Som svar på din titanicfråga så tror jag att jag gillade titanic som kärleksfilm mer för 14 år sedan än idag. Nu ser jag annat som sagt så nu kan jag inte bara se det romantiska. Dock är jag glad för erfarenheterna men som storsäljande bio var det bäst då. :)

Monchichi

1217 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»