himlens högsta punkt

23 sep 2013 22:07
Pratade med en vän idag om att känna sig bitter. Och skillnaden mellan att känna sig bitter och att vara bitter. Hon är en av de mest mänskliga & varma & generösa & bejakande människor jag känner, men hon oroade sig för att folk runt henne skulle vissna och slokna ihop, eftersom hon var så bitter.
Men jag sa att hon kunde få känna sig hur besviken på livet & arg & ledsen & för all del hur bitter hon ville, för det är ändå inte bitterhet som står som tentakler runt henne.
Men det är så knepigt det där, att reda ut vad en känner inuti & vad som sträcker sig ut till andra. Jag har ingen aning. Jag tror alldeles säkert nästan varje dag att andra måste tycka att jag är en väldigt blå typ. Tråkig grubblare som alltid ska analysera allt & som alltid har ett svart moln att ta sig igenom.
Men nu ska jag säga såhär att trots att jag ganska ofta har det tungt & kraften i armarna knappt orkar med de årtag jag måste ta för att röra mig framåt, så är jag just nu i mitt liv
så nöjd!
Så nöjd & tacksam.
För nu är luften hög & klar & att andas känns som att dricka stora klunkar av uppfriskande kallt vatten. Löven börjar rodna & vi har en alldeles ny kolonilott som jag nu får tillåta mig själv att falla handlöst för. Det är faktiskt helt galet hur vackert det är med höstanemoner & att kunna gå ut i sin trädgård & plocka några äpplen & gå in i sin lilla stuga & koka en äppelkräm på sin lilla spis & sen äta den runt sitt lilla köksbord tillsammans med sin lilla familj som säger att det är den godaste kräm de någonsin smakat!
Och det är stort för mig att erövra världen i det att jag i skolan får lära mig namn på en massa växter och att identifiera dem. Det flyttar väggarna på min bubbla ut & ut. & att sedan cykla hem & slänga väskan i hallen & gå nerför backen till förskolan & se mina barn gå hand i hand för att möta mig inne på gården. Mina färgglada leende underbara barn!
& jag är alldeles fullkomligt nöjd att komma hem & in med dom & att det blir sand över hela hallgolvet & att de bygger en koja medan jag lyssnar på radio & lagar mat.
Och jag är glad för min man som har ett ljus i ögonen & som pratar tills öronen ramlar av & som trånar efter mig hela tiden & håller om mig & håller ihop mig & håller isär min inre trasighet från den faktiska världen.
Och mina vänner på gatan & de lite längre bort.
Svallvågor i bröstkorgens korallrev.

norrakvarken

127 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»