Lära av lera

6 nov 2013 22:05
Jag var på keramikkurs i fredags. Blev också ompysslad med massage. Som upplagt för medveten närvaro, vilket jag ständigt behöver påminnas om och tränas i.
Att dreja kräver, åtminstone av en nybörjare som mig, total koncentration. Leran, vattnet, mina händer, min fot på pedalen som styr den snurrande drejskivan. Rätt tryck från höger hand och rätt formande tryck från vänster. Den sinnliga, sensuella rörelsen. Att resa leran och lägga ner den, för att få ur luften. Det väcker ett lätt obehag i mig med sina associationer, men också ett svagt pirr.
Solen skiner in genom fönstret, tallriken snurrar, allt brummar. Mina händer. Fukten. Jag smeker leran, den mig. Om det blir fel, när min skeva skål går sönder tar jag bort den från tallriken. Vi får knåda om, omsorgsfullt för att få ut luften igen. Göra om. Men jag får göra fel, det är ett förlåtande arbete som för den skull inte ignorerar misstagen.

norrakvarken

127 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»